Familia mea omnia mea - Min familj är mitt allt.

Kan ni fatta om en månad fyller min lilla skrutt 1 år! Ett helt år! Det är helt sjukt.
Nyss så var hon en liten bebis som varken kunde sitta eller krypa, nu är hon en tjej som har ett leende som får den suraste människan att få ett lyckorus, hon har en otrolig vilja och får hon inte som hon vill så kommer hennes söta lilla underläpp fram darrandes som ett asp löv, hon somnar hellst i min famn framför Simpson eller något annat färgglatt på teven, hon skriker mam-mam-mam-mam så fort det inte går vägen för henne, när någon kommer och ska kittla henne så trycker hon sig hårt hårt mot mitt bröst och skrattar, när hon sover mellan oss så ligger hon med huvudet mot mitt och fötterna har hon i sebbes ansikte, vinkar hej och hejdå när man ses och ska gå, hennes skratt får ens hjärta att bli rörd och ett lyckorus far genom hela kroppen, fasen lilla tjej, du är mitt allt! Min stora lilla tjej!

Kan ni tänka er att för ett år sen så låg jag med värkar i badkaret hemma och bad Sebasitan ringa förlossningen och dom bad Sebastian säga till mig att jag skulle ligga kvar ett litet tag till, jag började gråta och han kramade om mig. Sen gick vi upp och jag la mig på sängen, Sebastian kom in med en ost macka och ett oboy glas, jag drack en klunk den började det göra ont igen. Där låg jag med värkar och sebastian låg brevid och kramade mig, tillslut klarade jag inte mer så jag ringde förlossningen och grät "snälla får vi komma in,*snyft* det gör så himla ont"
som svar fick jag "men lilla hjärtat det är klart du får, kom på en gång"

När vi väl var inne så fick vi gå in till ett undersökningsrum där dom konstaterade att jag var öppen 4 cm.
Vi fick ett eget rum, ett rum som våran dotter senare skulle födas i.
Efter mycket värkar, skrik och lustgas så var det äntligen på tiden att börja krysta.
Efter några krystar så kom hon, min lilla tjej kom till världen, där låg jag med den vackraste lilla människan på bröstet och jag kände mig som den stoltaste mamman på jorden.

När jag satt på förlossningsängen med våran tjej i famnen så frågade Sebastian mig om det var en liten Minea som låg där (vi hade pratat om Minea och Ellinor sen en tid tillbaka)
Det såg verkligen ut som en liten Minea så jag svarade "ja, jag tror det om du vill det?"

Man kan inte förklara hur mycket ens barn betyder för en mamma, för det går verkligen inte, men om jag ska försöka så skulle jag säga "det är som en del av dig själv, du älskar den lilla mest på denna jorden, du skulle kunna dö för den lilla tjejen, hon kommer alltid gå först, min dotter är det finaste gud någonsin skapat och jag är överlycklig över att jag fick bli hennes mamma"




Denna låten är till min älskade dotter.