Verkligheten

Jag börjar från högstadietiden. Allt innan högstadiet är egentligen en ganska bra tid i livet. Man är liten och oskyldig, förstår ingenting om någonting och lever i sin egen lilla värld utan någon som helst ångest och stress tryckandes innanför skallbenet. Man leker sig fram genom dagarna och är fri som en lärka, allt är toppen men det dröjer inte länge innan den slitsamma och smått ironiska resan mot döden drar igång på allvar.

Man börjar högstadiet och även om det är någorlunda långsiktigt skriver man in i sig i systemet som den kommande slav man ska bli för det är precis det allt handlar om. Det enda "samhället" bryr sig om gällande dig är att slipa fram ett redskap de sedan kan forsla ut på arbetsmarknaden och tjäna pengar på. Allt handlar bara om pengar, visst för dig själv också senare i livet men främst för staten - pengar pengar pengar. Ledningen struntar totalt i hur du utvecklas som människa, vad du vill göra i livet eller hur du mår.
Det viktigaste är att vid så tidig ålder som möjligt låsa fast dig i systemet och sakta men säkert börja värdera din existens i kronor, ett vinnande koncept för dem men ett system som i slutändan gör väldigt, väldigt få människor lyckliga.

3 år av ens liv går åt högstadiet och visst är det inget att tjata om, man är fortfarande barn och går dit för ens föräldrar säger det. Man bryr sig inte särskilt mycket om studierna och tänker mest på roliga timmen. Jodå, högstadiet var trots allt också en ganska skön tid i livet men sedan kommer gymnasiet. I gymnasiet blir allt plötsligt betydligt allvarligare och man korvstoppas med mer och mer totalt ointressant skitsnack man aldrig någonsin behöver känna till i det praktiska livet, inte är det minsta intresserad av samt ändå glömmer bort lika snabbt åren därefter. Men man pluggar för fullt samtidigt som trycket från samhället att senare i livet hitta ett bra jobb blir mer och mer påtagligt. Man leds in på nästa skola i processen och allt handlar numera om att få bra betyg så man kan söka vidare till högskolan.

Då har ytterligare 3 år av ditt liv förbrukats och du har tagit studenten. Du kom in på det sökta programmet och nu är det alltså dags för högskolan, ännu en jävla skola och den sista etappen innan det slutliga målet att bli ett offer för slavhandeln. Högskolan kräver vanligtvis 4 år av din ungdom och 4 år senare, 4 år äldre har du din examen i handen och då var det "äntligen" dags. Nu har du alltså använt mer än halva ditt liv åt att "studera" diverse onödigheter du för mestadels inte är ett dugg intresserad av som människa varav hälften redan är bortglömda - och priset är att få börja arbeta.

Du hittar drömjobbet som du så länge siktat in dig på men inser ganska snabbt att jobba är riktigt jävla tråkigt och slitsamt oavsett. Plötsligt har livet begränsats till en grådaskig liten verklighet och att komma hem efter fem varje dag helt slut i huvudet är inte särskilt roligt. Stress, orkeslöshet och nedstämdhet är bara några av symptonen. Man stängs in i en småaktig liten vardag, lever sitt liv efter en förutsägbar rutin som osar ångest och depression lång väg. Man springer i det oändliga råtthjulet och sliter dag in och dag ut. Få stannar upp och frågar sig själva "Varför?". Jag förstår ärligt talat att fler och fler knegare söker sig till knarket på senare dar. Det är ett helt förjävligt ovärt liv att leva rent ut sagt (har aldrig träffat en jordnära människa som påstått motsatsen), och detta är den såkallade belöningen för att ha "studerat" hela livet, eller, nja jag skulle snarare vilja kalla det för straffet. Ironi på hög nivå.

Men visst är det kul när pengarna kommer in på kontot varje månad, mindre kul är det dock när man inser att mer än halva lönen är halverad, hälften av allt du kämpat och slitit för hela månaden plockar staten bara åt sig utan att du direkt får något tillbaka. Paff säger det och så har dina pengar försvunnit. Systemet som jag inledde med att kalla det, systemet "utbildning" ger äntligen sin vinst tillbaka till staten och det är nästan så man frågar sig om det inte är en själv som betalar för att få vara deras slav. Givetvis tycker jag det är bra att man får den sjukvård man kan komma att behöva etc men det är inget gentemot vad man tvingas "skänka" bort under alla år/hela sin livstid. Vilken framgångsrik affärsmodell de ritat upp, vilken jävla vinst de måste göra på oss och vi människor ifrågasätter givetvis ingenting. Vi kallar det istället "verkligheten" och "verkligheten" går inte att säga emot. Absolut inte, det är bara att acceptera.

Jobb, slit, misär, gräl, jobb, slit, misär, gräl, jobb och...

40 år senare, gravt sönderjobbad och utan att någonsin varit särskilt lycklig drabbas du av någon typisk åldersjukdom och läggs in på sjukhus (om man nu inte mot all förmodan skulle få sitt huvude sönderkrossat i en trafikolycka eller dylikt dvs). Men där ligger du i sjuksängen och bajsar ner dig, stirrar upp i taket med halvöppna ögon och detta gör du varenda jävla dag i kanske hela 10 år. Mot slutet förstår du knappt vem du själv är, kan knappt tänka längre och presenten för att ha legat i en och samma säng som en grönsak under dessa 10 år är att det tilllslut sticker till i hjärtat och du går en mycket, mycket smärtsam död tillmötes.

Detta är det ultimata priset för att ha "studerat" och "arbetat" hela livet and that's it. Du dör och din död skrivs bara in i en stor databas av någon gammal kärring som inte vill annat än att gå och dricka kaffe, därefter börjar de direkt tjäna pengar på ditt lik i form av begravningsfirmor etc, och råtthjulet rullar vidare. Så viktig var du för samhället, så viktig var du för världen, så viktig var din existens och aldrig någonsin kommer du få chansen att leva igen, det är över och ditt liv som jordling har gått åt att nästan uteslutande slita för något som i slutändan inte spelar någon roll ändå. Du har vigt ditt liv åt ett "samhälle" som skiter totalt i om du är vid liv eller inte. Ska vi skratta eller gråta tillsammans?

musik man saknar.

Jag var hemma i söndags, då gick jag igenom en massa låtar jag hade på datorn...åååh vad jag har saknat min musik... måste bränna alla mina låtar innan vi flyttar (GLÖM EJ IDA!)
Nu är det bara 45 dagar kvar innan vi flyttar jiiiihaaaa...!! Btw köpte teven idag... de blev en 50 tum istället såååå Mia nu måste du komma och kolla på film..:D
En massa film kvällar framför oss hehe...:P Nice som fan!!
Nu ska jag sluta skriva...måste gå ut och säga att jag inte är sugen på varma mackor..hehe
have a god day..:D
puss heeej

läte bättre på att blogga..:D

yeeey jag har blivit duktig på de här nu jöö... får se hur länge det håller i sig.
Om en vecka börjar man jobba...känns väl lite sådär... men de ger ju pengar..:D
Btw en vecka efter vi flyttat så kommer det en kisse till oss..inte vilken kisse som hellst utan Sune...Sune kommer bli one in the family...höhö...sååå söööt.!
Idag ska jag och Bubben eventuellt köpa en tv... de blir nog en 46 tum....nice som satan...en massa filmkvällar.:D
Ne nu ska jag sluta skriva...ska ringa CSN...
puss heej

Tankar.

Jag tror att alla människor har någon där ute som är den "rätte"... Man har kanske träffat personen,man kanske är tillsammans med personen eller så vet man inte ens att personen finns. En del kanske är tillsammans med många personer innan man hittar den rätta och en del träffar aldrig den rätta.

För mig är den rätta när man känner att man kan vara sig själv precis hela tiden. Man kan säga precis vad man tycker och tänker.
Personen kommer alltid finnas där för dig när du är ledsen,glad,arg,tokig,deppig osv.
Han/hon är alltid där och vill höra på vad du säger och finns alltid där för att trösta dig eller skratta med dig.
Pirret i magen behöver inte alltid finnas där(då kanske du förväxlar det med hungerkänsla,kan vara förvirrande)  men du vet att du verkligen älskar den här personen och du vet att han/hon är ämnad för just dig. Det är personen du ska vara med resten av livet och du känner det innerst inne.
Så känner jag för min Sebastian. Vi träffades inte på det bästa sättet, men jag ångrar inte en sekund att jag sov hemma hos dig den där kvällen, kvällen då du och jag blev vi.
Det är bland den bästa dagen i mitt liv..(alla dagar med dig är dom bästa)
Du är den mest fantastiska person jag träffat, jag menar det verkligen, du är ta me fan helt underbar.
Du är min själsfrände, den rätta.!



Nog om mitt prat om hur beroende jag är av min Bubben.
Det har varit en hel del prat om hur hemskt det är att man inte firar skolavslutning i skolorna.
Va fan skärp er folket.
Allt förändras med tiden och så också vi. Vad är det för religöst med skolavslutningarna?
Inte ett piss, inte ett jävla piss.
Visste ni att det finns religioner som säger att man inte får vistas i en kyrka.?
Gissa vad? detta året kunde dom vara med på skolavslutningen. Dom kunde gå ur en 9an på samma sätt som alla andra 9or.
Detta är ju pinsamt.
Ni vet en dag så försvinner nog dopp i grytan på julaftonen med. Inte gråter ni väl över detta. Dopp i grytan står ju ändå bara där och den ända som doppar lite är för det mesta dom "äldre"

Det är vad jag tycker om detta, nu ska jag plugga lite.
Men kommentera gärna. Alltid kul och höra andras åsikter.

köra fort som fan.

Nu har vi precis kommit hem efter en dag med körning i bland annat gränna och huskvarna..:D
så sjukt ett tag såg det ut som vägen rörde sig... Susanne sa att de kallades för något...kommer inte ihåg var de var..men läskigt...
snart har jag mitt körkort..:D hoppas på att jag får de i juli..:D

Ne nu ska jag käka lite...imon börjar naturdiet veckorna...känner mig taggad..:D

puss och hej jag älskar dig.! S + I = Sant.!!

*pust*

Nu har jag och sebbe blivit sketa duktiga. Vi är ute och motionerar och springer varje kväll..skönt som fan..skönt att man kan prata av sig lite med.:D
Älskar den killen mest på jorden och snart har vi våran lya med. såååå underbart.:D

Nu blir det film dax...
the unborn..:D någon som sett den? (håller tummarna att den är bra:) )

Sebastian <3 Ida

Svar på kommentar: Den 1 augusti är det stora datumet.:D

Var hos mamma i helgen, har varit en super bra helg med en massa pussande på lille Simon, the prins.! Älskar den grabben..<3

Detta inlägget vill jag till ägna åt min vackra Sebastian. Killen som stulit mitt hjärta, han som får dagarna att gå snabbt.(önskar dock att dom gick långsammare så jag kunde pussa på dig mer)
Jag skulle inte klara mig utan dig lika dant som tårtan inte skulle kunna klara sig utan sin marsipan ros, eller toaletten utan vatten eller bilen utan hjulen eller sonny utan dator. Tror du förstår vad jag menar.. mitt liv funkar inte utan dig. Du är hela min värld.! Och nu ska vi flytta ihop om bara 1 och en halv månad. De kommer gå snabbt som fasen. Längtar så tills den dag då vi inviger alla rum och alla hörn i hela lägenheten mmm mmm mmm ;)
Du är så otroligt vacker!
Jag älskar verkligen allt med dig, dina dumma frågor, din otroligt heta sexiga vackra lilla rumpa, ditt skratt (dock tror man att du får andnöd ibland när du skrattar vilket är lite skrämmande), Ditt otroligt underbara inre, så otroligt snäll och omtänksam är du och då ska vi inte tala om romantisk..
Åh jag måste berätta att jag fick en bok av Sebastian i söndags. det var ingen vanlig bok utan det var en bok där han hade skrivit ner hur mycket han älskade mig, vad som gör mig så speciell för han, vad han gillar mest med mig osv. ÅH den var så fin! Jag smälte som en ost i en ugn på en gång.!

Nu ska jag pussa på min karl sen ska vi åka ut till hans syster.
Ta hand om er och ha det så bra.!

Till döden skiljer oss åt.

tackar för alla kommentarer

Tack så mycket för alla kommentarer.
svarar lite på dom då här nedanför

Sofie
: Åh tack så mycket..Du får komma på inflyttningsfest sen..:D
Japp nu har Therese bebis kommit, hon kom den 26te...:D En liten Alva på bara 3500..såå söt...hur är det med dig annars då? vi får ses snart, var 100 år sen. puss puss

Mia: Åh tack så mycket lilla gumman. Ah de blir Råslätt. Vi var och kollade på en skit fräch lägenhet där såååå super fin verkligen. Så snart måste du komma på inflyttningsfest.!:D

CLOETTA: Ja du lilla fröken, japp det är jag som har varit med i REA och det är jag som spelar tjejen i livet enligt Rosa.. Men sssscch säg det inte till någon. Jag gömmer mig för paparazzi och en och annan fan. Det är ganska surt och leva som en kändis hela livet. Så jag valde att hoppa av efter tv-serien. REA har dock ringt ett antal ggr till min mobil (hur sjutton har dom fått mitt nummer)... Men jag är den smarta flickan som helt enkelt förklarar för REA att jag har dålig teckning och *klick* där bröts det helt.


Tack för mig. En helt vanlig Ida,Rosa och en REA tös

...flytt...

Jag och Sebbe flyttar ihop nu i sommar!!!! YYYEEEESSS!!!! fyyy fan vad underbart.!!!!!!!!

RSS 2.0